Det händer allt för ofta, hörfel och felsägningar. Det är som att hjärnan är med, fast ändå inte.
I december förra året visade en studie gjord av Scrubens Opticians & Hearing Care att 35 % av 2000 vuxna i Storbritannien använder sig av så kallade eggcorns. ¹ En typisk felsägning skapad av idiosynkrasi, en personlig överkänslighet mot olika ting. Studien fokuserar främst på att belysa hur vanligt förekommande hörselnedsättning samt dövhet är bland människor och att man bör vara medveten om dess konsekvenser och agera snabbt. Alla människor med synfel kan nog relatera till hur världen genast blev mycket skarpare när de första glasögonen åkte på.
Hur många gånger har du använt ordspråk, ordstäv eller talesätt, för att sedan inse att du använt dessa fel? Kanske undrar du varför ingen annan har rättat dig. Det är ju fruktansvärt pinsamt nu när man tänker efter! Men det förekommer nog oftare än vad vi faktiskt tror. Säger du ’scapegoat’ fort på engelska låter det som att geten vill rymma. Står du i hamburgarkön vill du säkert ha lite mer av den där goda ’coldslawen’ du fick för lite av sist du beställde coleslaw. På engelska är det dessutom lätt att missuppfatta lactose intolerant för lack toast and tolerant.
I Sverige har vi lånat ’dra alla över en kam’ från det tyska idiomet ’alle über einen Kamm scheren’. Människor är bra på att generalisera. Kanske är det därför som ’dra alla över en kant’ verkar vara det vanliga uttrycket. Alla andra säger ju också så?
Men frågan idag handlar snarare om varför det blir fel. För ibland handlar det inte om förlust av hörsel.
Enligt Merle Horne, professor i lingvistik på Lunds Universitet, sker språkliga fel när vår hjärna försöker hitta semantiska strukturer för att fylla i de tomma luckorna i frasbildningar. Eftersom vår hjärna arbetar i snabbt tempo när vi pratar, är det inte konstigt att den blir trött av att bearbeta 5–8 stavelser per sekund. ² Vårt mentala lexikon som är kopplat till vårt neurala nätverk kan ibland därför spela oss ett spratt när vi arbetar inom ett visst semantiskt fält. När vi förväxlar vår systers namn med vår brors, beror det på att hjärnan vaskat fram fel namn i familjefältet.
Liknande fenomen kan förekomma när vi tar in ord och fraser. Två ord som ligger nära varandra i det semantiska fältet kan därför komma att förvirra vår hjärnas ljudupptagning. Då är det vanligt att en ny mening skapas. Föll som en fura blir istället föll som en fluga. Inte helt orimligt heller, då fura och fluga låter likt. Det semantiska kolliderar med det fonologiska. Släng in en viss osäkerhet och du har ett perfekt recept att göra din egen version av en typisk svensk liknelse.
Så kanske handlar det egentligen om ett oskyldigt hörfel som sedan fastnat. Kanske har det att göra med att försöka använda ett uttryck man inte använt på länge och nånstans blir hjärnan för varm och det blir en ny tolkning istället.
Ignacio Valderas
